En 25 årig glad dagisfröken!

Helgen som passerat va mysig med allt dess innehåll.
Ny vecka och nya tag. Måndagen startade med mastodant dag 7.00-19.40.
Däremot en underbar dag idag, slutade tidigt, redan klockan 13.00 och for hem, läste faktiskt lite i zlatanboken (ja, det klart som faaaan jag har den). Bytte om för att sen bege mig på massage. Aj och oj vad skönt det var. Stelare än stelast känner sig nu en aning uppmjukat.
"Oj, det här behövde du"- sa den trevligare massösen.
Jo jag tackar med tanke på att mindre perfekta lyft man gör 500 gånger om dan, bära hit, bära dit, böja sig ner, upp igen, nej ner.. Ja skönt var det iallafall och man är fan dum och inte skämmer bort sig lite mer med detta.. Nej, skärpning med det.
Trött och seg väl hemma fick det bli ett varmbad, känner mig nu som en ny människa. Aaaah!

Imorgon väntar jobb, stängning, utvecklingssamtal och sen handling med syster inför fredags trevligheter.
Ja, så den dagen går med all säkerhet den med.





Tack och hej..

Mja, dagen igår var inte nån jävla tip top dag inte.
Att ett år redan har gått. Ett år sedan en del av mig försvann, för evigt.
Har gått och oroat mig för dagen, vet igentligen inte varför. En dag som dom andra, men 1 år sedan du lämnade oss... Ett helt år utan dig,utan att få se dig, röra dig eller bara höra din röst.
Dagen för ett år sedan, dagen då allt hände. Man kan tänka att man inte minns så mycket från dagen, men jag minns då ALLT. Från det att jag fick besked till att "allt" var "över".
Lägenheten, polisen, begravningsbyrån,sjukhuset, dagen då vi fick se dig för en sista gång, begravningen, ja allt. 
Jag levde som i en bubbla i två veckors tid, civilisationen utanför existerade inte, men från den bubblan sitter minnena kvar. Aldrig kommer dom försvinna, aldrig! 
Du är i mina tankar dagligen. Att du sen aldrig fick träffa världens bästa groda gör det extra tufft. Oj, du hade älskat henne, precis så som du gjorde med oss barn och Julia och Ida.
Det gör ont att du inte visade det mer bara, för jag vet innerst inne fanns det vackraste hjärtat en människa kan ha.


Bilden med dig liggandes där helt kall och blå sitter på min näthinna dagligen. Lika förskräcklig som den är, lika vacker är den.  

10 November 2010. Dagen då mitt liv förändrades i en handvändning.

För exakt ett år sedan var vädret en aning annorlunda mot vad det är idag..
Snö!? och betydligt kallare..

Aja, bara så ni vet....

Just nu känns snön bra långt borta, men snart är den väl här..

Gårdagen bjöd på studiedag med jobbet och vi befann oss i conventum under hela dagen. 3 olika föreläsare varav en av dom var Morgan Alling.
Intressant och gripande att höra en liten del av hans historia. Hade gärna hört honom stå där och berätta hela dagen. Snart möjligt ska jag läsa hans bok som står här i bokhyllan och bara väntar.
För övrigt bjöd han på många skratt under dagen då han var den som var nån typ av konfrencier (eller hur fan det stavas). 
Dagen slutade klockan 16, skönt med tanke på att man alltid annars går till 18. Så tack och bock för det. 




Idag blev det mys med grodan efter jobbet. Tisdagarna är bäst då jag som oftast får umgås lite extra med thyramyra.