Älskade, älskade pappa!
Begravningen ägde rum den 30:e November. En dag jag bara gick och väntade på men ändå hade en fruktansvärd rädsla inför.
Dagen var kommen och vi begav oss till kyrkan, kommer in och tårarna vill inte sluta, det här finns inte, att han ligger där i kistan och vi ska ta farväl.. Nej!
Begravningen var underbar, ja tolka det rätt. Den var så fantastisk fin så det hade inte kunnat vara bättre.
Mycket folk och oj så mycket blommor, otrolig präst och en helt gudomlig tjej som sjöng solo. Jag älskade henne redan efter första tonen. När hon sjöng den första låten kunde jag har skrikit ut min gråt och gråtit sådär hysteriskt som man kan göra just för att det var så jävla jobbigt att höra den fast samtidigt så fint, och texten gjorde det hela så himla påtagligt.
http://youtu.be/_kSdTPigq60
Att sedan gå fram för att ta ett farväl var ofattbart. Lilla pappa! Julias fina teckning.........
Pappa älskade panflöjt och lyssnar man dessutom på texten så vad kunde då passa bättre..?
http://www.youtube.com/watch?v=ZXSu_IjzhV8
Solisten avslutade med den vackra, vackra låt..
http://www.youtube.com/watch?v=CZWiXOGJu3E
Alla ni som som ville komma, vi är så innerligt tacksamma så om ni bara visste....
Det hela avslutades hemma hos för bara de närmaste. Mycket minnen pratades och det är så mysigt att vi alla verkligen ser tillbaka på allt det underbara som en gång var... När man sitter så där och pratar så inser man mer och mer hur fantastiskt underbar han var och hur roligt folk har haft tillsammans med honom. Mitt hjärta ler en aning när jag får höra de fina orden!
"Allt" är över och det är nu man ska försöka fortsätta att leva ett liv utan pappa.
Det var ju inte så här det skulle sluta!!!!
23 år och jag står här och har REDAN förlorat min pappa.
Älskar dig!
Dagen var kommen och vi begav oss till kyrkan, kommer in och tårarna vill inte sluta, det här finns inte, att han ligger där i kistan och vi ska ta farväl.. Nej!
Begravningen var underbar, ja tolka det rätt. Den var så fantastisk fin så det hade inte kunnat vara bättre.
Mycket folk och oj så mycket blommor, otrolig präst och en helt gudomlig tjej som sjöng solo. Jag älskade henne redan efter första tonen. När hon sjöng den första låten kunde jag har skrikit ut min gråt och gråtit sådär hysteriskt som man kan göra just för att det var så jävla jobbigt att höra den fast samtidigt så fint, och texten gjorde det hela så himla påtagligt.
http://youtu.be/_kSdTPigq60
Att sedan gå fram för att ta ett farväl var ofattbart. Lilla pappa! Julias fina teckning.........
Pappa älskade panflöjt och lyssnar man dessutom på texten så vad kunde då passa bättre..?
http://www.youtube.com/watch?v=ZXSu_IjzhV8
Solisten avslutade med den vackra, vackra låt..
http://www.youtube.com/watch?v=CZWiXOGJu3E
Alla ni som som ville komma, vi är så innerligt tacksamma så om ni bara visste....
Det hela avslutades hemma hos för bara de närmaste. Mycket minnen pratades och det är så mysigt att vi alla verkligen ser tillbaka på allt det underbara som en gång var... När man sitter så där och pratar så inser man mer och mer hur fantastiskt underbar han var och hur roligt folk har haft tillsammans med honom. Mitt hjärta ler en aning när jag får höra de fina orden!
"Allt" är över och det är nu man ska försöka fortsätta att leva ett liv utan pappa.
Det var ju inte så här det skulle sluta!!!!
23 år och jag står här och har REDAN förlorat min pappa.
Älskar dig!
