Veckan from hell...
För i helvete vilken start jag fick.
Kom till jobbet i måndags och visste redan att K skulle vara hemma, men fick då också veta att E nu var hemma och var sjuk... Hade en vik för K, men ringde och försökte få en till. Tss, trodde jag jag. Fanns ju inte en enda.
Och så har även tisdagen och onsdagen fortsatt. Det har jag varit jag och en vik.. Som tur var en riktig klippa, vad hade jag gjort annars..!? Men även om den är bra har man ju själv ett hiskeligt ansvar och mycket och styra med och omstruktureringar och som ett extra plus är att det i stor sätt varit full barngruppe hela tiden.
Ursäkta, men det där förbannade bemanningsföretaget kan ja, jag vet inte vad.. Jag kan räkna på EN hand de gånger man lyckats få vikarie därifrån. Annars är det standardsvaret "Nej, tyvärr jag kan inte hjälpa dig, vi har inga lediga". Jag blir tokig, vad fan gör man......?
Aldrig, aldrig finns det nån att få och ändå går det folk arbetslösa och som bönar och ber för att få ett jobb. Nej, jag är på krigsstigen, så här kan det inte va...
Igår när jag kom hem tog jag ett varmbad, tyckte allmänt synd om mig själv och började böla. Jag var så förbannat trött och helt slut och tänkte på hur jag skulle kunna lösa dagens drabbning som jag visste skulle se näst intill likadan ut om inte värre?
Dagen är nu över och jag behöver inte säga så mkt mer.
Imorgon är båda tillbaka och jag slutar tidigt. Tack gode gud för det!!!!!!!!!!!!!
Helg?Semester? Snart?
